SYNPUNKTER       Olof Lundström undrar varför Lotta Nordin/Jörgen Tollesson håller på med substanslös "dyngspridning" i sitt Forum.

Jag var idag inne och tittade på DISBYT och Västerbotten.
Det är ibland skrämmande och man vet inte om man skall skratta eller gråta åt eländet.
Men med nedanstående diskussion som bakgrund förstår man varför de styrande inte vill se skillnaden mellan skräp och kvalitet.
När de själva - SSf och GF - har satt sig en liknande snedseglande skräppråm - DISBYT - är det ju svårt att kritisera andra.

Släktforskningen börjar mer och mer att likna ett geschäft där forntida hästhandlare skulle ha haft mycket att lära av nuvarande släktforskarrörelse hur man enkelt lurar folk
Ancestrys nya namnindexerade födelseuppgifter är ett bra exempel på detta
Har man inte kunskaper i ämnet ser det ganska imponerande ut när man söker, men med kunskap ser man hur mycket tokigheter det finns i detta material.
Sveriges släktforskar förbunds förre ordförande säger detta om Ancestrys nya svenska databas
"Men roligt är det med nya databaser, särskilt sådana i detta megaformat"
Då har man väldigt dåligt begrepp om rimlig kvalitet. Nuvarande ordförande är helt tyst, Ancestry sponsrar ju Sveriges Släktforskarförbund
En respektabel släktforskare tycker detta

Det är väl ingen tvekan om att det råder en geschäftliknande situation och moraliskt förfall inom den svenska släktforskningen och tyvärr är det enbart ett fåtal som motsätter sig detta, men ej de styrande, som verkar vara lierade med skräpets ursprung. Skrämmande.
Här är Ytterligare några exempel på liknande saker som diskuteras på Anbytarforum och där några vågar ifrågasätta stolligheterna.
Ancestery   Geni    Ancestery   Rotemannen
Många undrar också över vad  Genealogiska Föreningens vice ordförande Mats Ahlgren får för att försvara detta Ancestrys svenska skräp.

Man undrar varför vissa kretsar inom släktforskningsrörelsen missunnar och motarbetar norrlänningar bosatta i södra Sverige att på ett enkelt sätt kunna söka sina anor i material som ligger utanför den officiella släktforskarrörelsens direkta försäljningskontroll.
Varför denna oginhet? För det kan väl inte vara okunnighet hos de styrande ?

Ibland undrar man varför man kallar sig "släktforskare" när man ställer frågor på Anbytarforum  som en normalbegåvad 13 årig borde klara av efter en kvarts undervisning.
Eller är många så förslöade och lata att de själva inte "orkar" att undersöka, utan vill åka snålskjuts på andra utan att tillföra något själva.
Är detta kanske vad som i vissa kretsar kallas för den svenska modellen.

Jag fick just ett e-mail från en dam som hade tänkt köpa databas Kråken, men någon "förståsigpåare" inom släktforskarrörelsen hade påstått att det inte fanns några källhänvisningar i Databas Kråken, varför hon var osäker på hur hon skulle göra.
Jag har svårt att förstå varför många inom släktforskningsrörelsen har så dåliga sakkunskaper, men där finns tyvärr en hel del lankor beroende på det rådande systemet.
Nu råkar det vara så att databas Kråken har sedan i början av 1990-talet noterat direkta källhänvisningar i en speciell Notistabell och där det finns numera hundra tusentals direkta källhänvisningar bundna på respektive person.
Databas Kråken var troligen den första som började att notera direkta källhänvisningar i större omfattning och det kanske svider i skinnet på många "släktforskar saltstoder" som då var direkta motståndare till att exakta källhänvisningar skulle noteras enär detta var onödigt otyg som en erkänd släktforskare inte behövde ägna sin tid åt. Man skulle lita på deras "forskningsresultat".
Jag vet ingen släktforskar databas eller släktforskningsböcker för den delen i Sverige som skulle ha mera direkta källhänvisningar än databas Kråken 12, trots detta kan en dönicke inom släktforskarrörelsen påstå det motsatta.
Så okunnig har man svårt att tro att "förståsigpåaren" är när det gäller Norrlands största sammanhängande relations databas, men man vet aldrig.
Men troligen ljuger han i enlighet med Ljugholts principen, jag och min organisation är "så stor och så betydelsefull" att jag har rätt att ljuga när det passar mig och när jag skall försvara mina och föreningens intressen mot en konkurrent som är mycket bättre inom sitt område än vad vi någonsin blir.
Skulle någon ifrågasätta våra lögner, då utesluter vi dem ur gemenskapen och använder vår stora organisation och mobbar dem tills de "håller käften". Ibland undrar man om inte det senare är släktforskarrörelsen signum.

Man undrar ibland över varför erfarna släktforskare försöker skyla över prällarnas alla felaktigheter.
Det finns enormt med grova fel i alla kyrkböcker jag har tagit del av, men många av regionens kanske bästa släktforskare låtsas som att det inte regnar trots att felaktigheterna forsar fram.
Detta innebär att nybörjare många gånger tror blint på vad de ser i kyrkböckerna.
Är de som hoppar över alla dess felaktigheter rädda att skada prällarnas rykte eller beror det på centrala kommersiella orsaker.
Man skall ha klart för sig att i synnerhet i Norrland hade de flesta prällar en nästan omöjlig uppgift att hålla reda på sina världsliga sysslor i ett väglöst land med stor avstånd där människor ofta flyttande runt mellan de olika nybyggena samtidigt som prällarna själva många gånger förflyttades mellan de olika socknarna ibland stora som hela landskap i södra delen av landet.
Många prällar såg dessutom sannolikt sitt administrativa världsliga arbete som en bisak till det andliga.
Prällen hade dessutom ingen pensionsålder utan hans andliga arbetsgivare gav prällen hans slutgiltiga avsked ibland vid över 80 års ålder.
Jag tycker att man på ett realistiskt sätt skall uppmärksamma prällarnas alla felaktigheter när det gäller deras kamerala verksamhet, samtidigt som trots allt måste beundra att de i sin utsatta position inte gjorde än värre kamerala galenskaper.
Varje seriös släktforskare borde ha ett sökbart register med kyrkliga felaktigheter i sin databas och där man man även bevisar felaktigheten dvs en felavvikelserapport.
Här är databas Kråken som vanligt en föregångare trots det enorma arbete detta innebär.
I detta sammanhang har ju alla utgivna böcker en enorm svaghet i förhållande till en databas.
Alla typer av enbart register/folkräkningar, avskrifter av FB, DB eller VB är väl att betrakta som en slags Potemkin kuliss av okvalificerad registrering  i brist på bättre.

Efter att ytterligare en tid ha brukat AD, måste jag nog säga att AD är det klart bästa av de 3 (AD, SVAR och Genline)
Genline kommer jag ej att använda efter att abonnemanget går ut i höst och SVAR har vissa fördelar som mera material och att vissa bilder faktiskt är tydligare än hos AD.
Det är synd att SVAR har ett sådant trögt och dåligt bildvisningssystem.

Jag har nu även sedan en tid skaffat Arkiv Digital AD och det är bra skärpa, men det är inte entydigt bättre än SVAR.
Många gånger är SVAR faktiskt mycket skarpare och lättare att läsa än AD.
Genline är ju här i en betydligt lägre division och den enda fördelen jag ser med Genline att de har en del församlingsböcker från början av 1900-talet, som de andra inte har. Men de andra är väl snart ikapp och då skulle jag själv inte ha någon användning för Genline.

Ju mera man tittar på den Västerbottniska lappmarken desto mera inser man att det finns enormt med fel både i framtaget rekommenderat släktforskar material såväl som i kyrkarkivalierna.
När jag nu på ett systematiska sätt börjar att gå igenom Lycksele/Sorsele kyrkböcker framträder ett tidigare på central håll försålt material som är nerlusat med t.ex. felaktiga födelsedata och där utifrån kommande personer i regel har felaktiga data.
Jag vill på inget vis förringa det enorma kulturgärning som lagts ner av dessa släktforskare och jag har mycket stor respekt för deras engagemang, men populistiska journalister från Björkarnas stad och dess närområde har tillsammans med "professionella linslöss" på central nivå på ett oseriöst sätt prisat detta material troligen utan att ha haft en "susning" om grundläggande släktforskningsfakta.
Dessa oseriösa populister har en tendens att följa en trend eller de beskrivningar som centralt sätts upp, oavsett om de har grundläggande sakkunskap i ämnet eller ej.
Huvudsaken är att de följer trender uppsatta av släktforskningsrörelsens centrala politruker inom i huvudsak södra bibelbältet, i annat fall vet de att de inte får vara med vid det framtida grötfatet.
Det allvarliga är väl att många i sak mindre insatta tror på det som påstås från officiellt håll och försöker själva att göra sig "populära" genom att följa trenden.
I detta sammanhang är släktforskningsrörelsen en blåkopia av vilken maktfullkomlig egenkär sammanslutning som helst, men detta är prekärt när man samtidigt gör gällande att man är  en "demokratisk" förening och det går inte riktigt ihop.

Vän av ordningen undrar varför vissa forskare krampaktigt försöker behålla sina rön för sig själva när man t.ex. via denna hemsida www.sikhallan.se - beroende av sitt mycket höga besöksantal -  kan dela med sig till andra på ett lätt synbart sätt.
De är kanske rädda för att svartlistas av Sveriges släktforskarförbund -ordförande Barbro Stålheim och vice ordförande Karl Ingvar Ångström - om de ger bort för mycket gratis information till "fel" person eller lierar sig med någon utanför ryggdunkargänget.

Indiko har nu varit fri att använda någon månad och jag har varit inne och sökt av och till, men det är många gånger väldigt svårt att hitta en viss person.
Man har lite svårt att förstå varför Umeå universitet inte klarat av namn stavningen på ett genomgående vettigt och normaliserat sätt.
Nu är namn stavningen fullständigt godtycklig utan den minsta logik och det är ju synd att den administrativa klantigheten skall skymma det enorma arbete som är lagts ned på en bra databas.

Det finns väldigt mycket fel i mönsterrullorna. Jag håller just nu också på med ett flertal fall där en fullständigt felaktig soldat finns enligt rullorna, men där prällarna faktiskt håller bättre ordning åtminstone i dessa fall och detta gör att man har en rimlig chans att komma rätt.
Problemet med alla enkla soldatlistor är väl egentligen samma som vid avskrift av FB, det kan finnas hur mycket fel som helst utan att det upptäcks, förrän man börjar samköra de olika registren som jag gör  med hjälp av databas Kråken.
Det är väl en av anledningarna varför Sveriges Släktforskar Förbund är så uppretade på databas Kråken, de inser att de har hamnat i bakvatten och försöker då med sina STASI liknande metoder att rätta till detta genom att svartlista nydanaren på samma sätt som katolska kyrkan gjorde med Galileo Galilei när han påstod att jorden inte var världsalltets centrum. Därmed vill jag på inget sätt jämföra mig med Galileo Galilei men metoderna verkar vara liknande.
Sveriges Släktforskar Förbund borde också inse att deras sätt att arbeta näppeligen är det enda sanna och att de i många stycken är förbisprungna och blir än mera lämnade efter när de ödslar sin energi på  att klubba ner budbäraren.

Läs mera om Björn Thunbergs pajasliknande agerande. Klicka här
Man får väl i det nya tillägget i slutet även gratulera redaktören Lotta Nordin till att hon lyckats para ihop Björn Thunberg med andra "forskare" av som det verkar samma kaliber och ungefärliga "forskningsområden"

Jag tycker nog att jag nu har bevisat - i och med att jag blev avstängd från Anbytarforum - att Anbytarforum inte beter sig på ett demokratiskt sätt och dessutom agerar mycket godtyckligt utan att ha stöd i sitt eget under stora mödor framtagna regelverk och dessutom hittar på nya regler så snart det passar för ett speciellt syfte.
Till råga på allt verkar det fri ordet i andra media vara en nagel i ögat på de som styr och ställer på Anbytarforum.
Ett av många bevis för detta är min regelvidriga avstängning där jag av allt att döma inte har brutit mot Anbytarforums regler utan enligt anbytarforumvärden blivit avstängd från Anbytarforum för vad jag skrivet i andra medier som i detta fallet skulle vara denna hemsida.
Det fria ordet har alltid suttit löst alla slags diktaturer.

Under de senaste åren har vid 2 två tillfällen mindre delar av mina inlägg blivit raderade av Anbytarforums moderator nämligen:
- den 16 september kl.11.48
Min referens till en länk på Rötter ströks.
Det lustiga är att en referens till samma länk några dagar senare av en annan person inte ströks och ej hellre blev den som refererade till länken utesluten.

- 16 september 12.39 blev nedanstående raderat av anbytarmoderatorn

Brukar du ha problem att läsa hemsidor på nätet?

Nog har man väl sett värre än detta som inte har blivit struket

Detta borde bevisligen innebära att jag skött mina skriverier på Anbytarforum exceptionellt bra i förhållande till många andra som fortfarande är tillåtna att skriva på Anbytarforum
Det olustiga är att den anbytarforumvärden av någon anledning inte verka gilla, mot dessa hugger hon som en kobra inklusive mig eller andra närstående med samma uppfattning.
Men när t.ex. jag eller närstående blir angripen då tycker hon att ord som lögnare, som en viss potentat läser bibeln etc  inte föranleder åtgärd från anbytarforumvärdens sida trots att sådana ord så vitt jag kan förstå flagrant borde bryta mot Anbytarforums regler.
Jag kan tänka vad som hade hänt mig om jag använt dessa ord.
Anbytarforumvärden och hennes gesällers tolkning av anbytarforums regler har väl vissa paralleller med Grönköping.

Kanske värt att notera i dagens Pirat yra

Artikel 27 i FN:s allmänna förklaring av de mänskliga rättigheterna:
"Var och en har rätt till skydd för de ideella och materiella intressen som härrör från vetenskapliga, litterära och konstnärliga verk till vilka han eller hon är upphovsman."

18/3
Den enorma mängden felaktigheter i kyrkböcker innebär att allt flera börjar att fundera på hur man administrativt skall hantera alla dessa felaktigheter och vad som är fel och vad som är rätt.

Felaktigheter är hela tiden en fråga om vad som är rätt eller fel och i förhållande till vad.

A.  Felaktig avskrift av en felaktig uppgift i en originalkälla.

B.  Rätt avskrift av en felaktigt uppgift i en originalkälla.

C. Rätt avskrift av korrekta uppgifter i en original källa.

D. Felaktig avskrift av korrekta uppgifter i en original källa.

E. Olika typer av original källa FB, VB, DB, HFL, domböcker, skattelängder och deras betydelse i förhållanden till varandra.

Därför skall man kanske inte i alla lägen prata om felaktigheter i en viss forskares material utan hellre om exakt varifrån han fått dessa uppgifter.
Uppgiften är kanske fel i förhållande till en samlad bedömning, men rätt i förhållande till en viss kyrkbok.

I böcker/textdokument finns sällan utrymme för några direkta hänvisningar, men i dagens databaser är det lätt att med direkta källhänvisningar följa en person från vaggan till graven genom att ange direkt källhänvisningar till kyrkböcker under olika skeden i hans liv.

T.o.m. vissa konservativa delar inom släktforskningsrörelsen har börjat inse vikten av många direkta källhänvisningar.
En debatt pågår just nu på Anbytarforum hur man administrativt skall lösa detta i ett datasystem något som databas Kråken och släktforskningsprogrammet Anarkiv insåg redan för 15 år sedan med sitt tabellsystem.

Att HFL är fel i förhållande till FB (Födelsebok) är normalt det enklaste att avgöra, men även här finns fallgropar.
Att prällen dödförklarar någon som sedan bildar familj kanske de flesta ser likväl som att det är samma person i olika HFL trots att åldern varierar med 1-20 år ifrån en HFL till en annan.

Det svåra är naturligtvis att avgöra vad som är rätt eller fel när det det gäller FB (Födelseböcker)
95% av alla födslar/dop som anges i FB för 1700-talet får väl anses vara riktigt eftersom man inte har några andra data att jämföra med.
En stor grupp under 1700-talet - kanske 5% av alla födda - är de som saknas i FB men finns i HFL eller DB eller domböcker och även dessa bör ingå i de födelselistor som presenteras.

Mina tidigare inlägg  gör ju att de flesta nu börjar inse bräckligheten även i de uppgifter som ej kan ifrågasättas med hjälp av andra fakta.
Många prällar har t.ex. ett Appendix med "överskottsmaterial" från överblivna "lappar" som förs in i FB i slutet av året.
Säkerheten i dessa extranoteringar är kanske inte det bästa.

Ett födelsedatum har man svårt att ifrågasätta om inte samma familj har flera födslar inom 9 månader, eller om modern är för gammal, samma barn barn döps flera gånger med olika datum, eller om det inte finns olika födelseuppgifter i olika socknar eller i domstolsprotokoll kontra FB
Har kvinnan varit bevisligen död sedan någon tid tillbaka kan man väl också ifrågasätta riktigheten i henne som mor och i synnerhet om mannen redan har gift om sig enligt VB eller att kvinnan finns i DB avliden vid förra barnets födelse.
Likaledes är det väl möjligt att ifrågasätt när far- eller morföräldrar eller delar av dessa anges som förälder i FB.
Likväl som om FB anger familjekombinationer som överhuvudtaget ej finns i socknen eller angränsande socknar vid denna tidpunkt.
Det förekommer ofta fel i FB där barnen har erhållit en felaktig förälder eller kanske t.o.m. bägge föräldrarna är fel och detta kan vara svårt att belägga utan en heltäckande forskning och ett bra system att hantera informationen.
När man jämför en gedigen databas med en tidigare utgiven bok eller textdokument ser man lätt hur många fel det finns i dessa skrifter. Huvudsakligen beroende på att det i en bok/textdokument är svårt att arrangera en minsta gemensam nämnare, vilket innebär att bevisligen samma person har olika data på olika platser i samma bok/textdokument.

Tyvärr är det väl så att många inte inser skillnaden mellan de olika alternativen A, B, C, D och E och i synnerhet inte när den ena eller andra bör vara vägledande.
Finns personen i HFL och DB - kanske också bildar familj - eller endast finns i DB bör väl personen anses ha varit född även om han inte finns i FB om man nu inte tror prällen bara har hittat på en begravning.
Läser man en FB rätt av under 1700-talet så är det många gånger svårt att uppfatta tokigheterna och allt det som fattas om man inte har någon bra referens som en större databas.

En annan stor grupp som kan vara svårt att behandla är alla de som är döpta till ett visst namn.
Namn som bara förekommer på personen i FB, men som visar sig vara något helt annat i det vardagliga livet (HFL)
Skall man genomgående använda verklighetens namn (HFL) eller FB namnet som inte tillhör någon levande person och aktiv person.
Enbart läsning eller avskrift av FB utan samkörning med andra grundkällor är då en slags Potemkinkuliss utan direkt anknytning till det verkliga livet.
Själv använder jag i regel HFL namnet, men med en tillhörande avikelserapport

Det är här ett bra datasystem kommer in där man på ett enkelt sätt kan samköra och analysera de olika kyrkböckerna och samtidigt lägga upp ett bra "Avvikelse rapport".
Man kan då enkelt jämföra olika uppgifter med många olika "grundkällor" och komma fram till vad som är rimligt och möjlig och det viktigaste.
Sammanställa en avvikelserapport där felaktigheten beskrivs och det troligen rätta anges.

Detta är ju naturligtvis mycket kontroversiellt och arbetskrävande och många gamla släktforskare har motsatt sig detta med all kraft eftersom deras orakelstatus  lätt blir naggat i kanten när tidigare vedertagna sanningar bevisas vara felaktiga eller därför att deras eget system inte är uppbyggt för att andra skall kunna följa deras forskning i grundkällorna på ett enkelt sätt.
Men jag tycker att under de sista åren har det varit en lätt attitydändring och dessutom i rätt riktning.

En del på Anbytarforum högljudda har ännu inte nått så långt i sin forskning att de inser ovanstående verklighet utan rapar ofta sitt mantra att FB är det enda saliggörande och stora databaser med samlad kunskap är ett fördärv samtidigt som samma personer som enda referens  använder tredjehandskällor som tex. Folkräkningarna med alla dess tusentals fel.
Men logik, forskningsmetodik och kunnande är kanske inte deras starkaste drivkraft?

Jag var inne och tittade på Disbyt - släktforskningens släpankare - för att se vad de har kommit fram till i ett par fall.
Det är ju synd att Svenska släktforsknings förbundet tydligen fullständigt har glömt hur man stavar till kvalitet.
Det är deprimerande att se detta, men det är väl så att många inte vet bättre och då är väl allt OK enligt de som bestämmer.

Eva Dahlberg har gjort en bra och läsvärd sammanfattning om riskerna med att använda dagens Disbyt.
Hennes tankar sammanfaller i många stycken med mina egna funderingar. Klicka här om ni vill läsa hennes tankar.

Enligt min uppfattning står SVAR i en klass för sig själv när det gäller läsbarheten för det digitaliserade material som presenterats hitintills för Norrland. Men det är synd att SVAR:s system fortfarande i stora delar är så trögt och besvärligt att jobba med, men man blir positivt förvånad nästan varje gång man går in hos SVAR. Nu senast på mantalslängderna där Svar har en bra lösning.
Vår förre nationelle ordförande Ted Rosvall tog sig ju för pannan när han hörde att också Svar skulle digitalisera kyrkböckerna.
Hur kan någon ha haft så fel.

"Om jag får svara, så har du en skepsis mot andrahandskällor, och det är ju en sund inställning"
När man nu vet portalfiguren själv har gett ut en del böcker och skrifter inom släktforskning och dessa utgåvor måste ju om något väl betraktas som andrahandskällor eller uppgifter.
Vän av ordningen undrar då varför han är skeptisk till sina egna skrifter och rekommenderar andra att också vara skeptiska till dessa.

 Om man dessutom tittar lite närmare på vad som skrivs på Anbytarforum beträffande kyrkböcker så är ju allt som tas ur kyrkböckerna och presenteras på Anbytarforumet andrahandsuppgifter om man inte kopierar sidan och lägger ut kopian på Forumet.
Vän av ordnigen undrar då varför han är så skeptiskt till det han själv i ord sedan beskriver för att lösa ett släktforskningsproblem som redan är löst ?
I synnerhet eftersom han inte ger en enda direkt källhänvisning till originalhandlingen kyrkboken, så att andra kan kolla om det är rätt det han påstår.
Eller anser han sig själv att han är en förstahandskälla och därmed stående över alla andra skrivande personer.

Sedan är det ju en annan femma hur tillförlitliga kyrkböckerna i sig själva är.
Och att vara kritisk till kyrkböckerna tillförlitlighet tycker jag är en sund inställning.
En ännu sundare inställning är att vara kritisk till enbart direkta avskrifter av endera FB, DB, VB eller HFL utan att dessa har samkörts med varandra för att korrigera prällarnas då bevisade felaktigheter.

Det är svårt att hitta en genomgående logik i prällens anteckningar i Umeå lands VB, men jag tror följande kan vara vägledande.

Med detta som riktlinje bör man nog inte bry sig så mycket om de vigselavskrifter som har spritts för Umeå lands 1700-tal de senaste 20 åren.

God fortsättning på det nya året.
Jag har just abonnerat på 4 månader av Indiko till en kostnad av 500 kronor, vilket jag tycker är orimligt dyrt.
Men det är en skön känsla att känna sig som rena jultomten när man inser hur billigt och lättarbetad databas Kråken är i förhållande till tex Indiko och vad man egentligen får för pengarna när man köper databas Kråken i förhållande till annat.
Indiko är en bra hjälpreda trots att Indiko är mycket trögarbetat delvis beroende på att namn stavningen inte är normaliserad på ett vettigt och lätt sökbart sätt.
Man är aldrig säker på om personen finns eller inte beroende på den erbarmligt inkonsekventa stavningen.
Indiko har mycket att lära av databas Kråken.
Dessutom har Indikos datasystem ett lite drag av svunna tider över sig eller som sommarstuge grannens son brukade säga när han tyckte att något är gammal "sedan före förra istiden"

Man undrar ibland varför en avskrift på Anbytarforum av FB av vissa verkar anses vara en förstahandskälla , medan en exakt likadan avskrift från samma FB till en databas anses vara en andrahandskälla.
Olika falla ödets lotter när logiskt tänkande inte är vad det borde vara.

Man undrar varför etablerade släktforskare arrangerar "riggade" mycket enkla frågor och motsvarande svar på Anbytarforum.
Vad kan syftet med detta vara?


Jag har undrat lite över varför de finns från samma avsändare så många till Disbyt inskickade dubblett personer med olika personuppgifter trots att det borde vara samma person.
Först trodde vi att Putte Kock metoden hade använts: "gardera med kryss och något är alltid rätt".
Men ibland var det ingenting som var rätt.
Jag tror mig nu veta att det beror på att personerna har flera olika databaser med delvis olika innehåll och där en viss person är i den ena databasen f. 1810 på ett visst ställe och kanske 1807 i den andra databasen på ett annat ställe.
Detta är vådan av ett flertal olika databaser samtidigt som man inte har någon samkörning och källkritisk granskning av sitt material.
Men chansen är väl trots allt förhållandevis stor att vissa data i någon databas ligger i närheten av verkligheten.
När detta görs av de som borde veta bättre - lokala "förebilder" - blir man betänksam

Disbyt är en webbplats där släktforskningens kvalitet har fått ge vika för kvantitet och kvalitets ribban har satts så lågt att ingen kan undgå att ta sig över.
De administrativa reglerna driver dessutom medlemmar att skicka in ej genomarbetat material och detta får en förödande inverkan på kvaliteten.
Sannolikt är Disbyt den andrahandskälla i Sverige som sprider mest felaktigheter och ironin är att detta sker som en portal för den svenska officiella släktforskningen, som på ett skrämmande sätt har degenererat de sista åren.

Man har introducerat ett i mitt tycke ganska meningslös graderings system med stjärnor, som på ytan kanske ger ett seriöst intryck.
Men är man kunnig inom området ser man ganska snart att det motsatta fallet många gånger är närmare verkligheten.

Graderingen ser ut enligt nedan

- Endast årtal finns
* Datum finns
** Källangivelse finns
*** Källangivelse med volyms beteckning finns
**** Källangivelse med volyms beteckning och sida finns

Många tror kanske att **** borgar för en hög säkerhet, men så är inte fallet. Skenet kan här verkligen bedra.

Ett flertal lokala släktforsknings föreningars styrelsemedlemmar har tyvärr - kanske i god tro - lämnat in undermåliga bidrag till Disbyt.
Att officiella personer deltar ger ett bedrägligt sken av kvalitet och vilken nybörjare  vågar ifrågasätta en lokal potentat.
Disbyt iden är bra, men för att ha en rimlig kvalitet på ingående material finns nog ingen annan lösning än att börja om från början och därmed dumpa nuvarande Disbyt för att få ett nytt Disbyt med en högre lägsta standard.

Svar har kommit snabbt och mycket långt med digitaliseringen av mellan Norrland och kvaliteten är på många ställen där det tidigare var praktiskt tagit oläsbart nu av ypperska läsbarhet. Helt fantastiskt.
Tänk om Svar också kunde få lite snabbare hantering av bilderna, nu är det rena snigelfarten med ibland ett enerverande väntande.
Tänk också på vår förre centrale ordförande som tog sig för pannan enligt sitt veckobrevet när SVAR skulle börja att digitalisera.
Detta kan väl kanske vara i nivå med dåvarande kommunikations minister Inez Usman som tyckte Internet är en fluga som kanske blåser förbi.

Man undrar om det finns någon organisation i Sverige med sämre moral än släktforskningsrörelsen och vilken rörelse detta då skulle vara.
Jag kan inte komma på någon annan än kanske någon politisk organisation på ytterkanterna där man har så mycket förutfattade meningar som i Anbytarforums och dess tyckarklick påhejad av släktforsknings rörelsens administration.
Ibland är det rent diskriminerande.

Det är märkligt att det är ingen/inga som lyckats arrangera en större databas med analyserade data för Ådals området norr om älven
På Anbytarforum refereras ofta till en Ådals CD där mycket tydligen fattas eller är fel
Från detta område finns Nora databasen som skapts av Ulf Wiklander och är ett bra exempel på en bra uppläggning med källreferenser och samkörning av olika parametrar.
En annan bra databas är Mo/Själevad databasen där Stefan Söderlund gör ett förnämligt arbete med en samkörning av de olika kyrkböckerna på samma sätt som databas Kråken
Man undrar varför något liknande inte kan skapas för Ådalen området som helhet, men kanske är det för många kockar.
Dessutom är det ett enormt merarbete att skapa en riktigt sammankörd databas i förhållande till det enkla arbetet som det är att skriva av en dop/vigsel eller dödbok, som vem som helst i regel kan klara av.
Ett avskräckande dåligt exempel på en avskrift av FB är det Södra Västerbottens släktforskningsförening lyckades åstadkomma över Umeå lands för något årtionde sedan (ej att förväxla med den mycket bättre avskrift som Birgit Lindgren  senare gjorde för tiden 1721-59).
Så går det när man inte har tillräckliga kunskaper och bredd i sin forskning.

Genline har Läshjälp utredningar för 1 timme till en kostnad av 300 kronor och 5 timmar professionell för 1000 kronor
SVAR/Riksarkivets timtaxa är 400kr/tim, minidebitering 15 min = 100kr.
Detta behövs säkert för att täcka kostnader för anställda som gör dessa utredningar och de flesta utredningarna är säkert seriöst gjorda.

Man blir lätt förvånad av att översteprästen för spridning av felaktigheter får plakett för sitt arbete
Man kan väl därmed påstå att spridning av kompost numera är en viktig och officiell bekräftad del i släktforskarrörelsen centrala delar.

Så här före släktforskningens årsmöte kan det kanske vara på plats att påpeka att denna sammankomst också borde handla om släktforskningen och dess kvalitetskrav.
Disbyt är väl kanske den största felkällan i Svensk släktforskning och det säger kanske en hel del om den attityd som råder inom "RÖRELSEN" på de områden man själv fullt ut kontrollerar.
En slags pastor Jansson mentalitet : "Gör som jag säger men gör inte som jag gör"

Det vore kanske en ide att börja om på nytt från början där material av hög kvalitet inte blandas med låg kvalitets material

Ibland undrar man varför släktforskningsrörelsen kör med mantrat "uppfinn hjulet så många gånger som möjligt" eller i dagligt tal lita inte på någon annan än dig själv.
Det finns troligen ett flertal förklaringar till detta, och några är säkert:

1. Släktforskarerörelsen vet att deras egen databas Disbyt har en delvis mycket låg standard huvudsakligen beroende på det administrativa sätt den har skötts på.

2. Det vill att deras stora sponsor Genline skall tjäna så mycket pengar som möjligt på i synnerhet godtrogna nybörjare

Det skulle vara mycket intressant att veta hur många svartkopior av olika databaser det finns i de olika lokala släktforskningsföreningarna runt om i Sverige. Det lär finnas en hel del enligt insatta källor.
Vad gör Svenska släktforskningsförbundets styrelse åt detta?
Ingenting såvitt jag förstår om det är svart kopior av arbeten utförda av privata personer, som trots allt är medlemmar i förbundet.
Detta agerande eller icke agerande från förbundet sida borde rimligen också innebära att det inte är moraliskt förkastligt att sprida svartkopior av förbundets utgåvor såväl som dessa lokala föreningars utgåvor.

Det är verkligen roligt att se att även Södra Västerbottens Släktforskare och deras tidning "Släkten" har vaknat till om Maria Persdotter.
Diskussionen fördes för 2 år sedan på anbytarforum.
http://aforum.genealogi.se/cgi-bin/discus/show.cgi?tpc=44&post=592899#POST592899
Det är  2 år sedan detta fall blev löst och presenterades på min hemsida www.sikhallan.se såväl som i databas Kråken 6
Men man är trots allt lite undrande över hur "Släkten" kan presentera min 2 år gamla offentligt publicerade forskning som bärande del i en stor uppslagen artikel och där denna forskning enligt "Släkten" är utförd av en annan medlem.


Nu har jag varit hemma ett tag och allt verkar som vanligt
Diskussionen om Disbyt på Rötter är verkligen underhållande och verkar ha blivit en mötesplats för många av släktforskningens dödgrävare.
Men ett gott skratt får man ju över många stolliga inlägg om kvalitet
Man får väl samtidigt gratulera Disbyt till att vara en av de största spridarna av felaktiga uppgifter om inte den störste
Var har Släktforskare förbundets interna kvalitetskontroll tagit vägen.
Men Disbyt kanske har fått kvalitetsstämpel av det förslagna kvalitetsrådet och behöver inte bry sig utan det räcker med att klappa någon av rådets  polarna i ryggen för att kvalitetsstämpeln skall lysa upp det hela.

Varför kan den officiella släktforskningsrörelsen inte erkänna detta utan gör som strutsen.
För några dagar sedan  ringde SVAR och ville köpa en uppgradering av databas Kråken, vilket de naturligtvis fick.
Svar hade inte hittat något släktskaps fel i databas Kråkens kärnsocknar de senaste 2½ åren.
DIS Linköping har också Databas Kråken utan att hitta några släktskaps fel.
Ett flertal släktforskningsföreningar runt om i Sverige har databas Kråken 7 utan att ha hittat något släktskaps fel.
Ingen har - mig veterligt -  hittat något släktskaps fel i databas Kråkens kärnsocknar under det senaste 1½ åren.
Under samma tid har på Anbytar Forum ett flertal släktskaps fel påvisats i FB:er för denna region - av både mig och andra.
Detta bör väl rimligen innebära att databas Kråken är säkrare än någon av de enskilda kyrkarkivalierna FB, HFL och VB.
Databas Kråken innehåller revideringar av många 100-tals bevisade fel i FB:erna inom sitt kärnområde.
Dessa FB fel har revideras med hjälp av andra originalkällor som HFL, VB , DB, BOU, Lägersmål eller andra domstolsprotokoll.
FB är väl fortfarande den viktigaste originalkällan, men skall många gånger i synnerhet under 1700-talet tas med en nypa salt tills bredare forskning finns på bordet.


Man undrar ibland varför "officiella" personer inte kollar upp innan de går ut och skriver i tex Släkten.
Jag frågade Västerbottens Södras klubbmästare för några veckor sedan om han var nöjd med det han påstått om soldaten Tiger.
Han behagar inte svara.
Han kanske är nöjd, men jag är det inte.

Kanske orsak till de ständigt återkommande bråken där Ann Marie de 3 sista gångerna varit i centrum för påhopp på  mig.
Det verkar vara en enorm avundsjuka som råder bland släktforskarnas medelkunniga här i mellersta Norrland och som många gånger tar sig absurda uttryck i påhopp på mig eller databas Kråken.